Påväg till Mattheos dop i södertälje. Mattheo är min brorson och ska döpas om 30minuter. Jag sitter på tåget påväg till södertälje nu. Ska bli riktigt kul att träffa min familj då jag känner mig deppig. Dom ger mig styrka och energi fast trist att ha tankarna nån annanstans för gillar inte att Känna mig distraherad. Fast mina 6st syskons barn kommer att få mig på bättre humör det har dom jämt gjort. Ibland önskar jag jag var ett litet barn som slapp alla vuxna problem och kärleks bekymmer och annat jobbigt vi har i våran värld. Inte kanske att vara ett puttelitet barn men att ha deras egenskaper. Ärligthet och deras godhet eller snarare att andra hade det. Vore inte det en underbara känsla.?.? Typ vuxen med barnens fina och ärliga insida:) kram
kanske är dags för en liten bebis snart?
Läs om min utekväll i Stuttgart där jag träffade London och My American dream